- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
110

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han lät inte be sig. Han och Anna gingo
till pianot, där de sökte ibland noterna.

Men vem skulle ackompanjera?

Jo, han trodde nog, att han skulle kunna klara
det själv med de lättare svenska romanserna,
som fanns i ett musikalbum, och så satte han
sig vid pianot och började.

Han spelade ganska illa och hade
isynnerhet svårt för att finna ackompanjemanget i
vänstra handen, men han sjöng med mycket
känsla — litet för mycket — och överröstade
fullkomligt de orätta accord, han ibland slogan.

»Förtjusande!» sade konsulinnan, dåhanslutat,
och slöt i ögonen: »Rent förtjusande!»

Anna bläddrade i ett nothäfte.

»Kommer ni ihåg den där romansen av
Schu-mann, ni sjöng hos presidenten Ströms den
kvällen, vi först mötte varann?», frågade hon
och satte noterna på pianot.

»Om jag kommer ihåg den!» svarade Hiller
med sin mjukaste röst. »Du bist wie eine
Blume!» — Han lade handen på noterna och
såg på Anna. »Men den är så svår att
ackompanjera.»

»Kanske jag kunde få försöka», sade Anna
sakta.

— IIO —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free