Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade han och kysste henne på båda kinderna.
»En god sak kommer sällan ensam. Nu ha vi
snart våren här, och nu ser jag åter ditt söta
ansikte. Hur behagar man att må efter alla
baler och bjudningar?» Han beredde plats
åt henne i soffan och ringde efter té.
Den gamla hushållerskan, jungfru Lova, kom
in med tebrickan, som hon ställde fram för
dem på ett litet bord. Hon neg för Anna
och såg så skinande glad ut, att Anna inte
kunde låta bli att märka det, ty ofta visade
hon sig ganska fnurrig och ovänlig, isynnerhet
när det gällde att servera något på olaga tid.
»Det var märkvärdigt, vad Lova såg lycklig
ut», sade Anna, i det hon slog i teet till
amiralen och sig själv.
»Hon är lycklig», svarade amiralen leende.
»Hon är kär, ser du, lyckligt kär!»
Anna stannade med tekannan i högsta hugget.
»Nej, vad säger morfar?» utbröt hon. »Det
kan väl aldrig vara möjligt!»
»När det är fråga om kärlek, då kan allt
vara möjligt», svarade amiralen och lade
socker i sitt te. — »Bättre sent än aldrig! Jag
trodde verkligen, att Lova hade passerat
vändkretsen och nu blivit stålsatt emot ömmare
9- Väninnorna.
— 129 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
