- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
134

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du ihåg?» sade hon sakta. Louise svarade bara
med att lägga huvudet emot Annas skuldra
och utstöta ett par tunga, tunga suckar.

»Är det inte roligt att leva?» frågade Anna
och såg ner på henne.

»Jag vet inte,» svarade Louise sakta.

Anna hade på förhand anmält deras besök
och i salongen stod redan kaffebordet dukat.

Själv kom amiralen dem till mötes överst
på trappan och hade sträckt upp sig, som om
han väntade stor-främmande.

Som en världsvan man såg han inte mycket
på Louise, men dock undgick honom inte en
enda av hennes rörelser.

Hon talade blott litet, men hennes blickar
strövade runt i rummet, och då hon plötsligt sade:

»Ett så vacket litet porträtt där över
skrivbordet. Vem är den damen?» förstod han, att
hon uppfattade allt, han själv satte värde på.
— Han skyndade att taga ner porträttet och
visa det för henne. »Det är min mormor, som
ung. Det är målat av Pilo och anses vara
ett verkligt konstverk. För mig är det
huvudsakligen en förtrollande ung dam och dessutom
en av min egen släkt.»

— 134 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free