Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDET KNACKAR PÅ.
AGEN efter det att Anna hade skickat
av nyss citerade brev till Louise, var
vädret gudomligt. Värmen hade börjat
bli tryckande, men nu hade en frisk
vind kommit från norden. Det fladdrade i alla
vimplar och ute på Adriaterhavet gingo muntra
vågor.
Middagen var slut, och man skulle just bege
sig till Marcusplatsen för att höra på musiken.
Anna hade tagit på sig sin nya vita dräkt,
som klädde henne utmärkt. Hon höll just på
att fästa den stora, plymbesatta hatten på sitt
ljuslockliga huvud, då hon hörde sin mor högt
ropa hennes namn: »Anna! Anna! Kom
genast!»
Hon skyndade in i moderns rum och fann
henne sittande tillbakalutad i en länstol med
slutna ögon. I handen höll hon ett öppet
telegram.
»Mamma! Söta mamma, vad är det?»
frågade hon förskräckt och skyndade till sin mors
— 182 —
D
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
