Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida. Konsulinnan svarade bara med att räcka
henne telegrammet. Där stod på franska:
»Amiral mort subitement. Venez s’il
estpos-sible. — Lettre à Berlin».
Louise.
Hon läste telegrammet flera gånger, och
förblev stående utan att röra sig. Det var
omöjligt att förstå! — Var han död! — Skulle hon
aldrig se honom mera? Hon vände
telegrammet som om hon skulle ha trott, att det fanns
något på baksidan, som motsade det, hon nyss
läst, och så lät hon det falla till golvet. Hon
visste inte, om hon var bedrövad. Hon
förstod inte alls, att det var verklighet och kände
sig så underligt kall och tom. Men
konsulinnan bröt nu ut i högljudd gråt.
»O, min stackars far I» jämrade hon med
näsduken för ögonen. »Och jag, som inte var
hos honom 1 Som inte fick hans sista ord!
Hans sista blick!»
Hon grät hejdlöst, under det att hela hennes
kropp skakade. »Vad han skall ha lidit av att
inte ha mig hos sig!»
Hon tycktes alldeles ha glömt, huru litet
hon i själva verket frågade efter sin »kära far»,
- 183 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
