Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och de skyndade sig, så mycket man kan
skynda, när långsamma järnvägståg hindra en
att flyga på ett ögonblick bort till det ställe,
dit alla ens tankar gå.
Ju mera de nalkades Sverige, desto verkligare
blev allt för Anna.
Hon tänkte inte längre på Italien och på allt
det härliga, hon hade lämnat. Hon tänkte med
sorg och med en hemlig, dov fasa på, att hon
snart skulle stå i sin morfars tomma hus.
Måhända se honom död? Hur förfärligt! Vara
med om att se honom bli begraven!
Konsuln följde sin hustru och dotter endast
till Berlin. Då han fått dem väl installerade
i sovkupéen, som de kunde behålla till
Stockholm, tog han avsked av dem. Han var
tvungen att resa till Hannover, där han hade viktiga
saker att uträtta.
»Din stackars far!» sade konsulinnan till Anna,
då de hade blivit ensamma och höllo på att
göra sig i ordning till natten. »Han har alltid
haft ett så obeskrivligt varmt och känslofullt
sinne. Han kan rakt inte tåla att vara med
om något sorgligt! Det är nog därför han
inte följer oss hem. Men han har skrivit till
— 188 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
