Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skall vi då gå upp!» sade Anna och
suckade befriad.
Konsulinnan hade redan begivit sig en trappa
upp till stora salongen. Hon satt i soffan och
grät, då flickorna stego in. Allt stod på sin
gamla plats, alla tavlor hängde på väggarna.
Det var fullt med blommande azaleor på
fönsterbrädena, och de vanliga tidskrifterna och
tidningarna lågo på ett litet bord bredvid soffan;
och ändå tyckte Anna, att där var alldeles tomt.
Hon stod en stund och höll Louise i handen.
Så sade hon plötsligt:
»Här finns ju rakt ingenting.»
Louise tryckte hennes hand och svarade:
»Nej, du har rätt. Här finns ingenting. Han
är borta!»
Då begravningen var över och testamentet
öppnades, visade det sig, att amiralen hade satt
in sin dotter som universalarvinge. Hon skulle
få hans hus och allt, vad det innehöll av
möbler, tavlor o. s. v. Dessutom fanns det
upp emot femtio tusen i reda penningar, som
också kommo på hennes del. För Anna hade
han satt in tjuguett tusen kronor, som inte fingo
röras förr än hon blev tjugoett år. »När Anna
blir tjuguett år, antar jag att hon gifter sig»,
— 190 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
