Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i>Om du skall komma!» sade Louise och tog
henne med handen om hakan, i det hon såg
henne länge i ögonen. »Du skall komma
och bo hos mig många veckor om somrarna.
Hälst alltid!»
»Det kan nu inte ske!» svarade Anna och
sänkte huvudet. »Jag skall ju bo hos pappa
och mamma. Om det bara vore litet gladare
härhemma. Men allting har blivit så
besynnerligt!»
Och för varje dag blev det allt mer
besynnerligt. Anna begrep ingenting, och hennes mor
sade ingenting. Men konsulinnan blev för varje
dag mer och mer orolig och ängslig. Så hände
det en dag, att Anna fann sin mamma simmande
i tårar. Hon hade fått telegram, att hennes
man hade insjuknat i svår lunginflammation,
och hon ville genast resa ut till honom. Anna
trodde, att hon skulle följa sin mor, men hon
ville bara ta med sig en sjuksköterska. Hon
var övertygad om, att man endast kunde ha
förtroende för en svensk sjuksköterska, alla
andra skulle man vara rädd för som för
skojare och tjuvar. I hast kom konsulinnan i väg,
och Anna lämnades ensam i den stora våningen.
Man hade inte haft tid att tänka på sommarnöje.
- 196 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
