Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om. Och modern log svagt emot henne och
sade tack, allt var så utmärkt; men när Anna
vände ryggen till, grät hon och tyckte, att allt,
allt var slut. Hon ville inte se ut genom fönstret.
Hon ville icke se på de otäcka, gräsliga
tapeterna. Hon ville icke gå ut på gatan av fruktan
för att möta sina forna bekanta. Hon ville
inte läsa, inte sy. Hon ville ingenting. Blott
ligga på soffan och gråta över sin förlorade
lycka.
Men Anna gick ut, och hon hade det nöjet
att möta sina forna bekanta, »vänner» kallades
de den gången; och hon fick erfara, hur pass
kär man är sina goda vänner, när motgången
och olyckan kommer. Det var ingen, som
numera brydde sig om henne, inte en.
En dag mötte hon Eugenie på
Regeringsgatan, Hon var ytterst elegant klädd, och Anna
såg på långt håll, att hon var igenkänd. Men
Eugenie blev plötsligt upptagen av att se in i
ett bodfönster, och då hon bara var ett litet
stycke från Anna, sneddade hon tvärs över
gatan och stannade där framför en modehandel
med ryggen emot sin forna väninna.
En annan dag mötte hon Henriette Ullman.
Hon hade inte sett henne sedan den kvällen
— 200 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
