- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
216

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stod ett bord och en bänk, och därifrån hade
man utsikt över hela öppna sjön.

Anna flög som en svala fram och åter
mellan huset och bersån.

Hon höll också nästan på att kvittra av glädje
som svalorna. Allting doftade, allting darrade
av sol och ljus. Det var, som om själva vinden
smekte henne om kinderna och skulle ha viskat:
>Ser du! Det är inte så dumt att leva I Det
är till och med rent förtrollande!

Hon stod utanför bersåen och såg ut emot
sjön, då Louise kom med middagsmaten.

Aldrig hade något smakat Anna som detta
första mål i hennes nya hem. Mellan varje
mun full lade hon bort kniv och gaffel och
omfamnade Louise.

»Ja, inte sant», sade denna. »Maten
smakar dubbelt så bra i det fria, och bara det
inte störtregnar, ha vi vår matsal här.»

o

Ångbåtarna gledo förbi långt ute på sjön,
och segelbåtarna passerade så nära, att de ofta
kunde se, vilka människor, som befunno sig i
dem. Anna viftade med servetten, och de
seglande viftade tillbaka. »Hurra!» ropade Anna.
»Lycklig resa!» — Då de hade diskat efter
middagen sade Louise: »Nu ska vi gå genom

— 216 —,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free