Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de allra största, svartröda, tunga rosor,
hög-stammiga, lägväxta klangrosor, — alla
upptänkliga arter av rosor, och jorden var
betäckt med affallna rosenblad. — Mitt i all
denna rikedom stod en ung man med ryggen
mot flickorna. Han tycktes vara alldeles
upptagen av att betrakta en vit bukettros, som
hängde på ett galler framför honom. Han
rörde sig inte, utan stirrade oavvänt på rosen,
som heller inte rörde sig. De tycktes vara i
ett tyst samtal. Men vid ljudet av flickornas
steg vände han sig och såg helt förvånad på
dem.
»Får man lov att bese parken?» frågade Louise.
»Man har sagt oss, att det är tillåtet.»
»Mycket gärna, mina damer», svarade den
unge mannen, som hade tagit av sig hatten.
»Det är mig alltid ett nöje att förevisa mina
blommor.» Han såg verkligen ut, som om han
gladde sig däråt, ty hela hans ansikte sken upp,
då han talade.
Han såg inte ut att vara mer än ett par och
tjugu år, hade regelbundna drag, mycket tjockt
ljust hår, som var rätt uppstruket och ett par
mycket levande uttrycksfulla ögon. Han höll
sig rak då han gick, och hela hans yttre bar
— 228 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
