Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var den minsta av flickorna. Louise, slöt om
sig den längsta rocken, som tillhörde Adrian
Schütte. Så snart de hade fått på sig rockarna,
i vilka de nästan försvunno, började de springa.
Ovädret kom allt närmare. Den ena blixten
följde på den andra, och åskan blev för varje
ögonblick mera hörbar. Ännu hade regnet
inte börjat, men de mörka molnen sågo ut,
som om de när som helst kunde spricka.
Då de kommo ner till båten, stod Adrian
Schütte där. Han tog av sig hatten och
sade: »Ursäkta, att jag lägger mig i fröknarnas
planer. Men jag tror inte, det är rådligt att
ge sig ut på sjön just nu. Vill inte damerna
komma upp till Lindesnäs och slå sig till ro,
till dess ovädret är över.»
»Tack!» sade Louise, som höll på att göra
loss båten. »Men jag tror bestämt, vi ska
hinna hem, innan det börjar på allvar.»
»Vi ska hoppas», svarade Schütte. »Men
vore det inte säkrare att inte utsätta sig för
någon fara?»
»Den enda faran skulle väl vara, att man
blev litet våt, men då ni ha varit så vänliga
att låna oss era rockar, reda vi oss utmärkt»,
sade Louise, som redan satt vid årorna.
Väninnorna. — 238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
