- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
242

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

över sig. Med ens märkte hon, att båten
skrapade på stenar, och hon kände grenar slå
tillsammans över sitt huvud. Hon öppnade
ögonen, — ja, det var verkligen sant! De hade
hunnit fram till Kasholmen.

Då de kommit i land och giort fast båten,
började de springa så fort, de kunde. Ännu
regnade det våldsamt. Regnet och stormen tycktes
jaga dem hem. Äntligen nådde de
Trädgårdsudden; men då Louise öppnat dörren och sedan
de kastat de tunga regnrockarna på golvet, föllo
de i varandras armar och började gråta. De
kände, att de varit i livsfara och hade blivit
räddade på ett underbart sätt. Påenlångstund kunde
de inte tala, utan ömsade kläder i all tysthet.

Då äntligen regnet hade upphört och åskan
dragit bort, gingo de till fönstret och tittade ut,
där himlen nu började skina i uppfriskad klarhet.
Plötsligt lyste solen på kusten mitt emot.

»Ser du!» sade Anna. »Det är de vita murarna
på Lindesnäs. Nu veta vi, hur det ser ut där
borta.»

»Och ändå ha vi ännu inte sett gården»,
svarade Louise. »Det får bli en annan gång.»

— 242 —,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free