Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig skulle komma varandra närmare. Han
hade inte alls tid med henne.
Antingen tittade han efter sina stjärnor, eller
satt han i biblioteket och läste om dem. Om
hon klädde sig med omsorg för att behaga
honom, såg han det aldrig, ja, han hade till
och med något så frånvarande i sin blick, att hon
aldrig kunde minnas sig att ha mött hans ögon.
Hon skulle ha kommit att älska honom, ty
hon hade som alla goda kvinnor ett starkt
behov av kärlek, men han märkte det inte och
gav henne aldrig tillfälle till, att hennes
varmaste känslor fingo utveckla sig. Hon blev
mer och mer tyst, och till slut talade hon nästan
lika litet som Balthasar själv. — Men så kom
gossen, och hon levde upp till ett nytt liv.
Från det han var helt liten, kunde hon sitta
i timtals böjd över hans vagga och prata, prata,
prata. Hon talade då alltid franska, och medan
hon jollrade med den lille, svarade han på sitt
oförståeliga språk, under det han sparkade med
händer och fötter som tecken på, att han fann
det ofantligt roligt. Och sedan blev det bara
roligare för varje år. Fastän det var tjugufyra
år emellan dem, blevo de som två kamrater,
vilka delade sorg och fröjd.
— 248 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
