Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under; och så blir det vackrare för varje
århundrade, som går; och så kan det bli fyra,
fem hundra år och mera. Gör mig det efter?»
Adrian log, medan han tänkte:
»Ett träd är mycket vackert, men ännu
vackrare är det att höra någon tala så hänfört om
det som du Per, och samtidigt se på hans
ansikte. Han lyser formligen av glädje!»
Vad som var det bästa av allt för Adrian,
det var just, att Per alltid var glad. Han
älskade att leva, och det gjorde inte Adrian alltid.
Huru Per blivit till den han var, är inte gott att
säga. Han var bondson. Hans far var torpare och
bodde på Upplandsslätten. Hans soldatnamn var
Kraft, och samma namn fingo hans tre söner,
Nils, Hans och Per, av vilka Per var den yngste.
De båda äldre bröderna hade håg för att läsa;
också hade den ena blivit skollärare och den
andra präst i samma socken, där de voro födda.
Per hade, från det han var helt liten, haft
all sin uppmärksamhet fäst på naturen. »Mor!»
sade han, då han blott var sex år: »Hur bär
gräset sig åt för att gro?» Och när hon inte
kunde ge honom ett tillfredsställande svar, blev
han orolig och ledsen. »Varför ha några träd
äpplen och några träd päron?» frågade han
I 7* Vdnintiorna.
— 257 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
