- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
268

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon inte kunde låta bli att ge honom sin hand.
»Jag förstår er mycket väl», sade han. »Ni
har inte blivit född och uppfostrad till att taga
upp potatis 1»

»Man kan lära sig allt», svarade Anna.

»Ja, lära sig», svarade han och såg vänligt
på henne. »Men det skulle vara mera
naturligt för er att pryda hemmet med de rosor,
en annan hade plockat.»

»Fråga Louise!» sade Anna. Hon putade
ut med munnen och var färdig att gråta. »Fråga
henne, om jag är lat och omöjlig!»

»Det menar jag ju inte alls», svarade han.

»Det menar jag ju inte. Jag menar–ja

farväl! Jag ser, att ni fortfarande är förargad
på mig. Men jag kommer snart igen, och då
ska vi måhända förstå varandra bättre. — När
kommer fröken Louise hem?» sade han därpå
och såg på sin klocka.

»Det är så obestämt», svarade Anna. Hon
var glad att kunna tala sanning, då hon sade,
att det var obestämt.

»Ja, då kan jag inte vänta längre», sade han
och slängde regnrockarna över axeln. »Min båt
ligger vid Kasholmen, och jag får vara hemma,
tills när folket äter middag.» Han vinkade

— 268 —,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free