Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då hon förstod, hur förgråten hon skulle se ut.
Då kände hon en hand på sin skuldra och
en mild och vänlig röst sade tätt till hennes
öra: »Men fröken Anna I Se då upp! Säg
mig varför ni gråter!»
Hon reste litet på huvudet. Håret hade
fallit ner över hennes panna, ögonen stodo
ännu fulla av tårar, och munnen skälvde.
»Vad är det ? Snälla fröken Anna, vad är det?»
o
»A, det är bara det, att jag ingen har i
hela världen», sade hon, medan hon andades
häftigt. »Ingen far, ingen mor, ingen, ingen,
ingen!» och hon började åter gråta.
Han svarade inte. Han hade blivit alldeles
tyst, så tyst, att Anna blev rädd och höll upp
att gråta med ens.
Så sade han sakta: »Kom med ut i
trädgården. Vi ha saknat er.»
»Vi», tänkte Anna, inte »jag»; men hon
reste sig och gjorde i ordning kaffebrickan.
Han stod och iakttog alla hennes rörelser, men
talade inte. Då hon var färdig, tog han brickan.
»Låt mig bära den», sade han. »Ni ska inte
alltid passa upp som en liten jungfru.» Hon
trippade bredvid honom upp till syrenbersån,
där Louise satt och väntade.
18. Väninnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
