Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdsplanen växte stora lindar, under vilka stodo
bänkar, stolar och bord. Mitt framför dem var
den ståtliga portalen, där huvudingången var
belägen. Ingen människa syntes till, blott en
stor hund, som låg och gassade i solskenet,
lyfte på huvudet och såg prövande på de
främmande.
Men då den märkte, att Per Kraft befann
sig i deras sällskap, inskränkte den sitt
ogillande skall, som den redan hade i beredskap,
till ett par små undertryckta morrningar, som
tycktes betyda. »Jaså, han är med! Då kan ni
passera.»
Då de ringt på klockan, kom en betjänt ut,
till vilken Per Kraft sade: »Anmäl fröken
Maron!» och så snart denne hade gått för att
uträtta det, vände Kraft sig till Louise: »Nu
låta vi fröken segla i land sin båt själv, och
så går fröken Anna och jag ner i drivhuset.»
Louise hade gått in i förhallen och stod och
väntade. Hon kände det verkligen, som om
hon vore ensam i en liten båt på havet, och
hennes hjärta bultade av oro och förväntan.
Hon gav sig inte en gång tid att se sig om i
hallen; hon hade blott en känsla av, att
rummet var stort och fritt, och inte överlastat med
—• 278 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
