Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kunde bara inte få klart för sig, hur
det skulle gå, om både Adrian och Per
hoppades på att vinna henne.
Louise hade nästan tänkt, ja, varit så gott
som säker på, att Anna höll av Per, men nu
tvekade hon. Det var dock något särskilt vid
att bli härskarinna på Lindesnäs, och om Adrian
ägnade henne sin hyllning — ja, vem kunde då
förutse utgången? Hon kunde ju ha talat
uppriktigt med Anna och frågat henne om hennes
hemliga tankar, men hon vågade inte. Måhända
voro dessa tankar ännu så oklara, att Anna
inte själv visste, vad hon ville.
Det var bäst att vänta, liksom när man har
sått ett frö och inte alltför snart bör gräva i
jorden för att se om det växer. Men medan hon
väntade på att se, vad det skulle bli för en sorts
växt, var Louise inte glad. Hon var till och
med så sorgsen, att hennes arbete inte ville
gå, och med likgiltighet såg hon sitt nya
växthus för varje dag nalkas sin fullbordan. Vad voro
alla blommor och plantor i världen värda emot
den där lilla oroliga tingesten, som man kallar ett
människobjärta, där det finns plats för den högsta
glädje och den största smärta? — Måhända
skulle allt vara klart, när vintern kom, och då
— 300 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
