Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill tro, att den lever evigt.» Han reste sig
och gick ut i natten.
Per hade satt sig på hans stol. Hans och
Annas ansikte voro tätt intill varandra. Det
var något i deras uttryck, som gjorde att också
Louise reste sig och smög sig bort.
Då de två andra blivit ensamma, sade Per
alltjämt viskande och medan han betraktade
blomman:
»Det där är lyckan. Den kommer bara en
gång i ett människoliv. Det gäller att passa
på och försöka gripa den innan den vissnar.
Vill ni ge mig den?»
Anna svarade blott med att lägga sin kind
upp mot hans och så fortforo de att betrakta
blomman, som redan tycktes slappas och sänka
huvudet. —––— — —–— —
Louise hade gått ut i natten. Det var kolmörkt
i alléerna. Månen hade för länge sedan
försvunnit, och det såg ut, som om stjärnorna, ju längre
natten led, drogo sig undan i evigheten.
Bäst som Louise trevade sig fram i mörkret,
tyckte hon att hon hörde steg. Hon stannade
och lyssnade.
»Det är jag», sade Adrians röst. »Ni ville
inte heller stanna och se drottningen död?
— 3°9 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
