- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
12

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

hade lust, utan äfven förmåga att koka god och smak-
lig mat åt mina små flickor, och att jag kunde hjelpa
mig sjelf, då jag icke längre hade råd att betala för
någon hjelp. Du min älskade Margret, börjar från
motsatt håll, men den lexa du nu lär dig skall nog
komma dig till nytta, allt efter som John blir en
förmögnare man; ty frun i huset, hon må nu vara
aldrig så rik, måste hafva reda på huru ett arbete
skall göras, ifall hon önskar att hennes tjenare skola
tjena henne ärligt och bra."

«Ja mamma, derom är jag fullt öfvertygad,"
svarade Margret, som med den största aktning lyss-
nat på denna lilla föreläsning, ty äfven de bästa
qvinnor utbreda sig vidlyftigt, då de tala om detta
allt uppslukande ämne — hushållet. "Vet du mamma,
jag tycker bäst om det här lilla rummet i mitt lillå
dockhus," tillade Margret, då de ett par minuter
derefter gingo upp för trappan och sågo på hennes
väl försedda linneskänk. "Betty höll just på attlägga
in det snöhvita, släta linnet på hyllorna och var för-
tjust, då hon fått allt vackert och väl ordnadt. Alla
tre skrattade åt, att Margret hade kallat linneskänken
ett rum, då den var så liten.

Tant March hade sagt, att om Margret gifte sig
med "den der Brooke", så skulle hon icke få ett
öre af hennes penningar; men nu, sedan tiden mil-
drat hennes vrede och kommit henne att ångra sitt
löfte, var hon i ett riktigt bryderi. Hon bröt aldrig
sitt ord och bråkade nu sin hjerna huru hon skulle
kunna kringgå det. Slutligen hittade hon på en
plan, med hvilken hon blef belåten. Hon bad Flo-
rences mor, mrs Carrol, att-låta sy och märka ett
rikligt förråd af lakan, handdukar och duktyg och
skicka det till Margret, liksom gåfvan varit från mrs
Carrol sjelf. Detta gjorde mrs OCarrol mycket rik-
tigt; men icke desto mindre slapp hemligheten ut,
till stor fröjd för Marchska familjen; ty tant March
försökte se okunnig ut angående hela saken och
påstod att hon ej kunde gifva någonting annat, än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free