- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
13

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

det gammalmodiga perlbandet, som hon för länge sedan
låfvat åt den af flickorna, som först gifte sig.

"Din smak vittnar om huslighet och det tycker
jag om att se. Jag hade en ung vän, som icke köpte
mer än tre par lakan till bosättningen, men deremot
köpte hon sig flere par sköljkoppar för att ha åt sitt
främmande, och det tyckte hon vara långt bättre,
sade mrs March under det hon med handen strök på
de fina damastdukarne, hvilkas vackra mönster hon
med "äkta qvinlig förtjusning förstod att uppskatta.

"Jag har ej en enda sköljkopp, men mitt linne-
förråd kommer deremot ati räcka så länge jag lefver,
påstår Elsa," och Margret såg på det med innerlig
förnöjelse, som hon ock hade allt skäl att göra.

"Upptågsmakaren kommer!" ropade Hanna ned-
ifrån trappan, och de gingo alla ned för att möta
Laurie, hvars veckobesök voro en vigtig tilldragelse
i deras lugna, tysta lif.

En lång bredaxlad ung man, med mycket kort-
klippt hår, rund filthatt och till hälften afdragen rock,
kom med stora steg bort på vägen, gick öfver det
låga staketet, utan att stanna och gifva sig tid att
öppna porten och med begge. händerna utsträckta,
gick han rakt fram till mrs March i det han hjertligt
sade: "Här är jag, moder! Ja, allt är som sig bör
varal" ;

De sista orden voro svar på den blick, som mrs
March fäste på honom. Det var en så kärleksfull
frågande blick, som mött de vackra ögonen, att hela
det lilla förspelet slutade som vanligt med en moder-
lig kyss. |

"Detta är till mrs John Brooke tillika med gra-
tulationer- och lyckönskningar från den, som sändt
det. Prosit Betty! Ack hvad det är för en veder-
qvickande syn att få se dig, Hanna! Amy, du har
blifvit allt för vacker för att icke vara förlofvad ännu."

Under det Laurie talade, gaf han åt Margret ett
brunt papperspaket, ryckte i Bettys hårband, stirrade
på Hannas stora köksförkläde och antog inför Amy

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free