- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
14

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

en ställning af låtsad förtjusning, sedan skakade han
hand med dem, hela laget om, hvarefter alla började
att tala.

«Hvar är John!" frågade Margret ängsligt.

«Han arbetar i dag för att få vara frii morgon,
min fru."

Å hvilken sida vanns sista vadet, Teddy? frågade
Hanna, som fortfor att känna intresse för manliga
tidsfördrif och idrotter, trots sina nitton år.

«Vår, naturligtvis. Jag önskar, att du hade varit
der och sett det.”

«Hur mår den förtjusande miss Randal?" frågade
Amy med ett skälmaktigt leende.

«Hon är grymmare än någonsin. Ser du icke
hur jag har magrat?" och Laurie slog sig härvid
hårdt för bröstet och uppgaf en djup suck.

«Jag undrar hvad han nu hittat på för en lustig
sak. Lös upp paketet och se efter, Margret!" ut-
ropade Betty, som med nyfikna blickar mönstrat det
knöliga paketet.

Det är en sak, som är nyttig att ha i huset,
ifall det skulle blifva eldsvåda eller komma tjufvar,"
sade Laurie, då, till flickornas stora munterhet, en
liten harskramla stack fram.

«I fall John händelsevis skulle vara borta och
ni blefve skrämd, mrs Brooke, så sväng blott skram-
lan utanför fönstret, och den skall i ett ögonblick
väcka hela granskapet. Är det icke en förträfflig
sak?" och Laurie gaf dem i detsamma ett prof på
dess förmåga att skramla, som kom dem alla att hålla
för öronen.

«Denna gåfva är för att visa min tacksamhet
mot er; men då jag talar om tacksamhet, påminner
jag mig att jag bör nämna, det ni står itacksamhets-
skuld till Elsa för det hon frälsade er bröllopstårta
från förstörelse. Jag såg den bäras in i ert hus, och
hade icke Elsa så manhaftigt försvarat den, skulle
jag säkert ryckt till mig en bit af den, ty den såg
så utomordentligt delikat ut.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free