- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
20

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

: 20

flor eller orangeblommor. ’I dag vill jag icke vara
mig olik eller se ”uppsträckt ut" sade hon, «jag vill
ej ha ett bröllop enligt modets fordringar, jag önskar
blott se dem omkring: mig, som jag håller af och
derför vill jag vara mig lik, så att jag ej ser främ-
mande ut för dem."

Hon sydde sin brudklädning sjelf och sydde den
under ljufva förhoppningar och en ung flickas oskyl-
diga drömmar. Systrarna hade laggt upp hennes
vackra hår i lockar, och den enda prydnad hon hade
på det, var några ängsliljor, som "hennes John”
tyckte mest om af alla blommor. |

«Du ser alldeles ut, som vår egen, kära Margret,
blott sötare och älskligare, och jag skulle taga dig i
famn och krama dig, om jag ej vore rädd att skrynkla
din klädning," utropade Amy under det hon med
förtjusning mönstrade Margret, då hon var färdigklädd.

«Då är jag nöjd. Men ni måste alla kyssa och
omfamna mig, utan att det minsta bry er om min
klädning; ty i dag vill jag just hafva den dugtigt
tillskrynklad af en sådan anledning," och Margret öpp-
nade sin famn för systrarna, och under några minuter
omfamnade de henne med strålande ansigten och
kände, att den nya kärleken icke hade utträngt den
gamla.

Nu går jag och knyter Johns halsduksrosett
och sedan går jag till pappa, för att i ro få vara
några minuter hos honom," och Margret skyndade
sig ned, för att göra hvad hon sagt och sedan följde
hon modren hvart hon gick, emedan hon väl visste,
att trots de glada leenden, som hon såg på hennes
läppar, fanns det likväl en hemlig sorg i hennes moders-
hjerta, då den första fågeln skulle flyga ur boet.

Medan de tre andra flickorna äro tillsammans
och lägga sista handen vid sin enkla toilette, är det
just lämpligt att tala om några förändringar, som tiden
frambragt i deras utseende, ty i detta ögonblick se
de alla bra ut.

Hannas kamntigheter äro mycket afslipade, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free