Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
All ceremoniös etikett var borttagen och allt
skulle ske så naturligt och hvardagslikt som möjligt,
hvilket gjorde, att då tant March anlände, blef hon
riktigt förargad öfver att se bruden komma springande
för att taga emot henne och leda henne in, och brud-
gummen sysselsatt att fästa upp en girland, som fallit
ned, och slutligen fick hon se en skymt af sjelfva
prestfar,, som med allvarsamt utseende marscherade
uppför trapporna med en vinbutelj under armen.
«Jo, här går det riktigt fint till!" utropade den
gamla damen tagande plats i det för henne ordnade
hederssätet, och med mycken omsorg ordnande vecken
på sin frasande sidenmoiréklädning. "Du skulle ej
låtit de främmande se dig förrän i sista stund, barn!"
«Tant lilla, jag vill icke blifva förevisad eller
låta folk komma och gapa på mig för att sedan kri-
tisera min bruddrägt och räkna ut hvad min frukost
kostat. Jag är allt för lycklig, för att det minsta
bry mig om hvad folk säger eller tänker, och just
derför vill jag ha mitt bröllop på det sätt, som fag
tycker mest om. Alskade John, här har du ham-
maren!" och sägande detta skyndade Margret bort
för att hjelpa "den der karlen" med hans högst opas-
sande sysselsättning.
Mr Brooke sade ej ens "tack" till Margret när
hon räckte honom hammaren; men då han lutade sig
ned för att taga den, kysste han sin vackra brud
bakom falldörren med en blick, som kom tant March
att taga upp näsduken för att hastigt torka bort en
viss fuktighet ur sina gamla skarpa ögon.
Ett häftigt buller, ett skrik och på samma gång
ett af Lauries gapskratt, åtföljdt af det mindre artiga
utropet: "Se så, vid Jupiter Ammon, nu har Hanna
åter igen slagit omkull bröllopstårtan!" Det uppstod
härvid en allmän uppståndelse, som knappt var öfver,
då en hel flock kusiner anlände och "sällskapet kom
in", som Betty brukade säga, då hon var barn.
"Låt icke den unga jätten komma mig nära;
han plågar mig värre än mosquitos," hviskade tant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
