- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
23

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

March till Amy, just som rummen började fyllas och
Lauries svartlockiga hufvud syntes öfver alla de
andras.

"Han har lofvat att vara snäll i dag och han kan
vara utmärkt hygglig, då han vill," svarade Amy i
det hon smög sig bort för att varna Herkules för
draken, hvilken varning kom honom att förfölja den
gamla damen med en hyllning, som nästan höll på
att göra henne galen.

Det var icke någon bröllopsprocession, men det
inträdde en hastig tystnad i rummet, då mr March
och det unga paret intogo sina platser under den
gröna hvalfbågen. Mor och systrar stälde sig tätt
bredvid henne, liksom de varit ovilliga att lemna
Margret från sig.

Mer än en gång darrade fadrens röst så, att han
måste hålla upp en liten stund; men detta tycktes
blott göra akten så mycket vackrare och högtidligare.
Brudgummens hand darrade synbart, och ingen hörde
hans svar; men Margret såg rakt upp i sin mans
ögon och sade: "Jag vill! med en sådan innerlig
tillit i både ansigte och röst, att hennes mors hjerta
gladdes deråt, och tant March snyftade så det hördes.

Hanna grät icke, ehuru Hon var nära att göra
det en gång och räddades endast derifrån af med-
vetandet, att Laurie var närvarande och oupphörligt
såg på henne med en komisk blandning af munterhet
och rörelse i sina skälmska svarta ögon. Betty höll
sitt ansigte doldt på modrens axel och Amy stod som
en vacker staty, och en solstråle rörde: vid hennes
panna och blommorna i håret, hvarigenom hon såg
ännu täckare ut. |

Jag fruktar högeligen, att det alls icke öfverens-
stämde med etikettens fordringar, att Margret, så fort
hon. väl var vigd, skulle vända sig om och utropa:
"Mamma skall. hafva den första kyssen!" och dervid
kysste hon henne med hjertat på läpparna. Under
den följande qvarten liknade hon mera en ros än
någonsin, ty alla gjorde anspråk på, att till det ytter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free