- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
25

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

ty jag har sett alltför mycket elände, som det åstad-
kommit, för att icke önska, att alla qvinnor .måtte
tänka som ni."

"Jag hoppas, att det icke är af egen erfarenhet,
som ni blifvit så förståndig?" och det låg ett ängsligt
uttryck i Margrets röst.

"Nej, derpå kan jag gifva er mitt hedersord. Men
derför får ni icke tro mig alltför väl: detta är icke
någon af mina frestelser. Som Jag blifvit uppfostrad
der vin är lika vanligt som vatten och nästan lika
oskadligt, sätter jag ej det minsta värde på det; men
om en vacker flicka bjuder det, förstår ni väl, att man
ej kan neka."

"Men 2 vill göra det, åtminstone för andras
skull, om ej för er egen. - Ack, Laurie, lofva mig detta
och gif mig ännu ett ytterligare skäl att kalla denna
dagen för den lyckligaste i mitt lif!<

En så plötsligt och allvarligt framställd begäran,
kom Laurie att tveka ett ögonblick, ty åtlöje är ofta
svårare att uthärda än sjelfförsakelse. Margret visste,
att om han gaf henne detta löfte, skulle han äfven
hålla det, hvad det än måtte kosta, och som hon
kände sin makt, begagnade hon den så, som en qvinna
bör göra, då det handlar om hennes vänners bästa.
Hon yttrade ej ett ord; men hon såg på honom med
ett så vältaligt och bedjande uttryck och hennes
lyckliga milda leende tycktes säga: "Icke kan ni
neka mig någonting i dag!< Laurie kunde det heller
icke, utan med ett liknande leende räckte han henne
handen i det han hjertligt sade: "Jag lofvar, mrs
Brooke !« k

"Jag tackar er af allt mitt hjerta!"

"Och jag dricker och » önskar ”långt lif åt ert
beslut, Laurie, sade Hanna i det hon döpte honom
med lemonad under det hon svängde med glaset och
gladt klingade med honom. i

På detta sätt blef alltså skålen drucken, löftet
gifvet och troget hållet, trots många frestelser; ty
lydande en god ögounblicklig ingifvelse, hade flickorna

Aleott. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free