- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
27

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

anmärkte mrs Moffat, då hon och hennes man reste
hem.

"Laurie, min gosse, om du någonsin vill hafva
glädje på det här viset, laga då att du får en af dessa
snälla flickor att hjelpa dig, så gör du mig riktigt
glad och belåten," sade mr Laurence, sättande sig i
länstolen för att hvila ut efter dagens alla ansträng-
ningar.

"Jag skall göra mitt bästa att uppfylla er ön-
skan, sir," var Lauries ovanligt aktningsfulla svar,
under det han mycket varsamt tog loss Hannas bukett
ur knapphålet.

Det lilla huset låg ej långt borta och den enda
bröllopstur, som Margret gjorde, var den lugna pro-
menaden med John från det gamla hemmet till det
nya, och då hon kom ned, såg hon isin grågredelina
klädning och enkla halmhatt, tillknuten med hvita
band, alldeles ut som en vacker qväkerska. Alla
voro samlade omkring henne för att säga henne "far-
väl," lika innerligt, som om hon hade stått i begrepp
att göra en lång resa.

"Lilla mamma, nu får du inte känna, som om
jag skulle skiljas vid dig och inte heller, som jag
älskade dig mindre, derför att jag älskar John så
mycket," sade hon och smög sig ett ögonblick intill
modren med tårfulla ögon. "För hvar dag kommer
jag till dig, pappa, och hoppas att få bibehålla min
gamla plats i alla edra hjertan, fastän jag är gift.
Betty- skall vara hos mig mycket och de andra flic-
korna skola ofta titta till mig för att skratta åt mina
bryderier i hushållsväg. Hjertlig tack, allesamman,
för min lyckliga bröllopsdag! farväl! farväl!

De stodo och sågo efter henne med ansigten,
hvari återspeglade sig kärlek, hopp och öm stolthet,
då hon gick bort, stödjande sig på sin mans arm,
med händerna fulla af blommor och den varma juni-
solens glänsande strålar på sitt lyckliga ansigte —
och så hade Margret börjat sitt äktenskapliga lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free