- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
30

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

hon sig att gjuta sin egen vackra fot och familjen
blef en dag uppskrämd af ett besynnerligt buller och
häftiga skrik, och då de sprungo för att hjelpa, funno
de den unga entusiasten vildt hoppande omkring med
foten fastsittande i en panna full med gips, hvilket
hade hårdnat till, med en oväntad hastighet. Med
mycken svårighet och icke utan fara blef foten befriad ;
ty Hanna var så full med skratt, att då hon skulle
taga den loss, kom knifven för djupt ned och skar
den stackars foten och lemnade åtminstone qvar för
lifstiden ett minne af hennes artistiska försök.

Efter denna händelse gjorde Amy ett litet uppe-
håll med sina försök, tills hon fick en vurm att måla
efter naturen, hvilken kom henne att ständigt ströfva
omkring på fältet, i skogen och vid floden för att
skaffa sig vackra studier och längta efter att få kopi-
era ruiner. Hon fick oupphörligt snufva utaf att sitta
på det fuktiga gräset för att teckna af "en liten för-
tjusande bit", som bestod af en sten, en stubbe, en
svamp och en afbruten kungsljusstjelk, eller ock ut-
gjordes den af en ofantlig massa med moln, som mycket
liknade en vacker exposition af uppbäddade dunbäddar.
Hon förstörde sin hy genom att vid midsommartiden
ro på floden i det starka solskenet för att studera
ljus och skugga. och fick en rynka öfver näsan, genom
att försöka taga reda på rätta "synpunkten" eller
hvad de der artistiska sneglingarna kallas.

Om "snille är evigt tålamod" som Michel Angelo
påstår, så hade Amy säkerligen en viss rättighet till
denna egenskap, ty trots alla hinder, felsteg och för-
ödmjukelser, fortsatte hon likväl och trodde fullt och
fast att hon med tiden nog skulle utföra någonting,
som var värdt att kallas "konstnärligt".

Men under tiden studerade hon, arbetade och
roade sig med många andra sysselsättningar, ty hon
hade föresatt sig att blifva en fängslande och särdeles
bildad qvinna, äfven om hon aldrig kunde blifva
någon stor artist. Häruti lyckades hon bättre, ty hon
var en af dessa lyckligt lottade varelser, som behaga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free