- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
41

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

"Tag dem allesamman! Jag är den enda här,
som tycker om sötsaker och det skulle blifva endast
smulor af dem, innan jag hunne göra slut på dem, =
svarade Amy, i det hon med en suck tänkte på det
rikligt tilltagna proviantförrådet, som hon lagt in för
att slutas på ett sådant sätt som detta!

"Det är skada att icke Laurie är här och hjelper
oss," sade Hanna, just som de för fjerde gången på
två dagar satte sig ned att äta glass och salad.

En varnande blick från modren tystade alla
vidare anmärkningar och hela familjen åt under hjel-
temodig tystnad tills mr March mildt yttrade: "salad
var en af de gamles favoriträtter och Evelyn —"
här afbröt ett allmänt utbrott af skratt "salads histo-
rien" till stor förvåning för den lärde mannen.

"Lägg alltsammans 1 en korg och skicka det till
Hummelis — tyskar tycka om sådane rätter. Jag
är sjuk af blotta åsynen deraf, och det är alls icke
skäl uti, att ai skolen dö allesammans utaf magens
öfverlastande blott derför, att jag var en toka,’" utro-
pade Amy torkande sina ögon.

«Jag trodde jag skulle dö af skratt, då jag såg
er "begge flickor ruska omkring i’den der besynner-
liga vagnen, som jag inte vet hvad han hette, och
ni sågo alldeles ut, som ett par små kärnor i ett
nötskal, och mamma, som stod och väntade, för att
i full ståt taga emot den stora mängden," suckade
Hanna, alldeles uttmattad af skratt.

«Jag är mycket ledsen, kära Amy, att du blef
nårrad, men ’vi gjorde alla vårt bästa för att du
skulle bli belåten" sade mrs March med ’en ton” full
af moderligt bekymmer.

«Jag är belåten. Jag har utfört hvad jag före-
tagit mig och det är icke mitt fel, att jag misslyc-
kats. och "dermed tröstar jag mig," sade Amy med
en liten darrning i rösten. "Jag tackar er mycket
allesamman för det ni hjelpt mig; men jag skall

" tacka er ännu mera, om ni icke på en hel månad

vidare talen om saken."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free