- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
54

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

mans med John, hade räknat öfver hushållsboken,
blef det ett uppehåll i kokkonstvurmen, hvilken efter-
följdes af den största passion för tarflighet och medan”
den räckte, måste den stackars mannen genomgå en
hel kurs i brödpuddingar, hackmat och uppvärmdt
kaffe, hvilket i högsta grad pröfvade hans lynne, fastän
han fördrog det med berömvärd ståndaktighet. Men
innan guldminan var funnen, hade Margret ökat sin
husliga erfarenhet med någonting, som nygifta sällan
lefva länge. förutan — en liten osämja.

Lifvad af en husmoderlig önskan attse sin hand-
kammare försedd med hemgjorda sylter, ville hon
sjelf koka sitt vinbärsgélé. Hon bad John skicka
hem tolf små burkar och litet extrasocker, ty deras
eyna vinbär voro just nu mogna och måste genast
användas.

Som John var fullt öfvertygad att "hans hustru"
var särdeles kunnig i allting, och kände en naturlig
stolthet öfver hennes skicklighet, beslöt han, att hon
skulle få göra som hon ville, och deras enda lilla
tillgång på bär plockades af för att blifva insyltad,
för vintern.

John skickade hem fyra dussin små söta burkar,
en half fjerding socker och en liten gosse, som skulle
plocka bären åt henne. Med sitt vackra hår instucket
i en liten mössa, armarna bara upp till armbågen
och ett köksförkläde, som såg kokett ut, oaktadt sin
bröstlapp, började den unga husmodren sitt arbete,
utan att känna minsta tvifvel om att lyckas;ty hade
hon ej hundra gånger sett Elsa sylta? Den långa
raden af burkar förvånade henne väl något först,
nen John var så förtjust i gélé, och de små burkarne
skulle taga sig så bra ut på öfversta hyllan, att
Margret beslöt att fylla dem allesammans; och till-
bragte hela dagen med att plocka, koka, sila och
syssla med sitt gélé. Hon gjorde sitt hästa; hon
tog råd af mrs OCornelius: hon bråkade sin hjerna
för att komma ihåg hvad Elsa gjorde, som hon lemnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free