- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
57

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

vid i spiseln. Lotty åt i all sköns lugn och med
teutonisk flegma bröd och vinbärssaft, ty géléet var
ännu i ett lika hopplöst flytande tillstånd; mrs Brooke
satt med förklädet öfver hufvudet och grät förtvifladt.

«Mitt kära barn, hvad i all verlden är det?"
utropade John, rusande in med en förfärlig föreställ-
ning om skållade händer, några nyss anlända sorg-
liga underättelser och en hemlig bäfvan vid tanken
på gästen i trädgården.

«Ack, John, jag är så varm, trött, förargad och
uttråkad! Jag har hållit på med det tills jag blef
alldeles förbi. Kom och hjelp mig, ty annars dör
jagi" utropade den uttröttade husmodern och kastade
sig till hans bröst, i det hon, i ordets fullaste bemär-
kelse, gaf honom en söt välkomsthelsning, ty hennes
köksförkläde hade blifvit döpt på samma gång som
golfvet.

«Hvad är det, som gör dig så ledsen, älskade? —

Har någonting förfärligt händt?’" frågade den ängs-
lige John, i det han ömt kysste kullen på den lilla
mössan, som satt alldeles vriden på sned.

«Ja, snyftade Margret med förtviflan.

Berätta mig fort hvad det är! Gråt ej; jag
kan uthärda allting utom att se dig gråta. Hvad är
det, älskade?"

«Gé-gé-géléet vill ej stelna, och jag vet icke
hvad jag skall göra!"

"John Brooke skrattade då så, som han seder-
mera aldrig vågade skratta, och den muntre Scott
smålog ofrivilligt, då han hörde det hjertliga skrattet,
hvilket rågade måttet i den stackars Margrets sor-
gekalk.

«Är det allt? Slå ut det genom fönstret och
plåga ingen vidare med det! Om du vill, så skalljag
köpa dig flera burkar fulla med gélée, men för him-
lens skull blif inte hysterisk, ty jag har tagit Scott
med mig hem till middag och —"

John hann inte längre, ty Margret knuffade undan
honom och hopknäppande händerna med en tragisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free