Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Johns redlighet — "han kunde väl vara stygg, men
ingen skulle få veta det — höll henne tillbaka, och
efter en kort öfverläggning med sig sjelf, klädde hon
sig omsorgsfullt och satte sig att vänta på att John
skulle komma och blifva förlåten. ;
Men olyckligtvis kom inte John, emedan han
ej såg saken i samma ljus. Han hade för Scott
framstält alltsammans som ett gladt skämt och ur-
säktat sin lilla hustru så godt han kunnat och spelat
värd så gästfritt att hans vän i så hög grad njöt af
denna improviserade middag, att han lofvade snart
komma igen. Men John var förargad, ehuru han
icke visade det, han kände att Margret hade stält
honom i en stor förlägenhet och sedan öfvergifvit
"honom i nödens stund. "Det var ej rätt gjordt att
säga till sin man, att-han kunde taga främmande
med sig hem när han ville och vid hvilken tid som
helst, och då han tager sin hustru på orden, blir
hon förargad och bannar honom och lemnar honom
i sticket för att blifva utskrattad eller ömkad. Nej,
vid den heliga Georg, det var ej rätt gjordt och det
måste Margret känna!" Så länge kalaset räckte, hade
han varit förargad inom sig, men då stormen var
öfver och han vandrade hemåt, sedan ham följt Scott
en bit på vägen, kom en mildare känsla öfver honom.
«Stackars lilla Margret! Det var bra synd om henne,
då hon så innerligt sträfvade för att glädja mig!
Hon hade naturligtvis orätt; men så är hon också
så ung. Jag måste hafva tålamod och lära henne.”
’ Han hoppades, att hon ej hade gått hem; ty han
hatade sqvaller och andra personers inblandning. För
ett ögonblick kände han sig åter förargad vid blotta
tanken utaf någonting sådant; men då kom fruktan
att Margret kunde gråta sig sjuk, och denna före-
stälning mildrade hans sinne och kom honom att
påskynda sin gång. Han beslöt att vara lugn och
. vänlig, men mycket fast och bestämd och visa henne,
"huru hon hade felat i sina skyldigheter som maka,
Margret hade också beslutat att vara "lugn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
