Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
att det var det sötaste gélé de någonsin hade gjort; ty
familjens lugn blef bevaradt 1 denna lilla husliga tvist.
En liten tid härefter hade Margret mr Scott
på. middag, till hvilken han blifvit särskildt inbjuden,
och utan att ha haft någon utmärkt kokfru till hjelp,
trakterade hon honom med riktig kalasmat; vid detta
tillfälle var hon tillika så glad och intagande och
gjorde allting med sådant behag, att mr Scott sade
John, att han var en lycklig karl, som hade en sådan
hustru, och hela vägen hem skakade han på hufvudet
åt en ’ungkarls alla svårigheter.
På hösten fick Margret nya pröfningar och erfaren-
heter. Sally Moffat förnyade sin vänskap, brukade
ständigt springa in i det lilla huset för att få en li-
ten sqvallerstund eller ock bjöd hon den stackars
kära vännen komma till det stora huset och tillbringa
hela dagen der. Detta varganska roligt,ty då vädret
var fult, kände Margret sig ofta ensam, alla ihade
brådtom hemma, John var borta hela dagen, och hon
hade ingenting annat att göra, än sy, läsa eller göra
visiter. Alltså föll det sig ju helt naturligt, att Margret
skulle få den vanan att gå ut och promenera och
sqvallra tillsammans med sin vän. Då hon såg alla
Sallys vackra saker, önskade hon att sjelf ega såda–
na, och hon beklagade sig sjelf, derför att hon icke
fått någonting dylikt. Sally var mycket vänlig och
erbjöd henné ofta några särdeles omtyckta småsaker,
men Margret nekade att mottaga dem, väl vetande
att John icke skulle tyckt om det: men sedan gick
denna lilla dåraktiga qvinna och gjorde hvad John
afskydde oändligt mycket mera.
Hon kände sin mans tillgångar och det gladde hen-
ne att veta det hennes man litade på henne och anför-
trodde henne icke allenast sin lycka, utan hvad somliga
män tyckas skatta ännu högre, sina penningar. Hon
visste hvar de voro, hade rättighet att tagaså mycket
.hon behagade, och allt hvad han begärde var, att hon
skulle skrifva upp hvart enda öre hon gaf ut, en gång i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
