- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
67

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

sAck; hvad skall han säga, då han kommer till
dessa förfärliga femtio dollars?" tänkte Margrot i det
en rysning genombäfvade henne.

"Det är allt värre än kängor, det är en siden-
klädning," sade hon med förtviflans lugn, ty hon
önskade, att så snart som möjligt ha stått öfver det
värsta.

«Nåväl, kära du, hur stor är den fördömda slut-
summan, som mr Mantiline säger?"

Detta lät icke likt John, och hon visste, att han
såg på henne med denna ärliga blick, hvilken hon
ända tills nu ständigt varit så färdig att möta och
besvara med en lika fri och öppen. Hon vände om
bladet i boken, och i detsamma vände hon bort huf-
vudet, under det hon pekade på summan, som nog
skulle varit stor nog utan de femtio, men ökad med
dessa, föreföll den henne fasaväckande. Under några
minuter var det fullkomligt tyst i rummet, sedan
sade John. långsamt — men hon kände på sig, att
det kostade honom stor ansträngning, att icke uttala
något missnöje :

«Nå, jag tror ej, att femtio dollars äro så mycket
för en klädning, då man tager i betraktande alla de
garneringar och hängande saker, som nu för tiden
brukas, innan den anses vara färdig.”

Den är hvarken sydd eller garnerad,” suckade
Margret, färdig att dåna, då hon plötsligt kom att
tänka på huru mycket penningar ännu behöfdes för
att få den färdig, och denna tanke öfverväldigade
henne alldeles.

«Tjugufem alnar siden tyckes vara temligen
mycket för att skyla ett litet fruntimmer, men jag
betviflar inte, att min hustru kommer att se lika fin
ut, som Ned Moffats, då hon får den på sig," sade
John torrt.

«Jag vet, att du är förargad, John; men jag kan
inte hjelpa det. Jag hade aldrig ämnat förstöra dina
penningar och trodde icke, att de der småsakerna
skulle gå till så mycket. -Jag kan inte motstå dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free