- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
84

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

«Nej, det hade jag inte gjort,” svarade Hanna
förargad; "jag hvarken tycker om, högaktar eller
beundrar Tudor, - oaktadt hans farfars farbrors -bror-
sons systerdotter var syssling till en lord. Tommy
är fattig, blygsam, god och mycket skicklig, jag hög-
aktar honom och tycker om att visa att jag gör det;
ty han är en gentleman, trots de bruna pappersstru-
tarne."’

«Det tjenar ingenting till att försöka resonnera
med dig," svarade Amy.

Nej, kära du, inte det minsta," inföll Hanna,
"låt oss derföre se älskvärda ut och lemna våra kort
här, efter som hela familjen King tyckes vara borta,
för hvilket jag är högst tacksam."

Då fickorna aflemnat sina visitkort, gingo de
vidare, och Hanna uttalade för andra gången sin
tacksägelse, då de kommo till femte stället och blefvo
underrättade, att de unga damerna icke kunde taga
emot dem.

Låt oss då gå hem och inte bry oss om tant
March i dag; ty dit kunna vi springa när som helst,
och dessutom är det verkligen skada att på det här
viset släpa i dammet med våra bästa klädningar, då
vi äro trötta och ohågade.’

"Var så god och svara blott för dig sjelf! Tant
tycker om, att vi visa henne den artigheten, att i
full paraddrägt komma till henne på en formlig visit.
Det är ju också en så obetydlig sak, men det gör
henne glädje och jag tror inte, att det skall förstöra
dina kläder hälften så mycket som att du låter smut-
siga hundar och klumpiga pojkar få förderfva dem.
Luta ned hufvudet och låt mig” taga bort smulorna
från hatten."

"Hvilken förträfflig flicka du är," sade Hanna,
som med bedröfvade blickar såg på sin drägt, hvil-
ken hon jemförde med systerns, som ännu såg lika
ny och fläckfri ut. "Jag skulle önska, att det vore
lika lätt för mig att visa menniskor små artigheter,
för att behaga dem, som det är för dig.’ Nog tänker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free