- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
91

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

viss ursäkt för sitt ovänliga uppförande, var ett
rykte, som någon förekommande : pratmakerska hade
tillhviskat: henne, att fickorna March hade gjort narr
af henne hos Lambs.; Hela: skulden härtill: borde
naturligtvis falla på Hanna, ty hennes härmning
hade’ varit alltför lik för att kunna passera obemärkt,
och de glada flickorna Lamb hade låtit skämtet
blifva "bekant; ’ Men: de brottsliga hade likväl inte
fått minsta vink härom; och man kan derför tänka
sig” Amys ledsnad, då, just sjelfva qvällen före baza-
rens öppnande och under det hon höll på att lägga
sista handen vid sitt vackra bord, mrs Chester, som
naturligtvis harmades öfver sin dotters förmodade för-
löjligande, sade till henne med vänlig ton, men med
kall blick:

«Min bästa, jag finner, att det råder missnöje
ibland de unga damerna för det jag gifvit det här
bordet ’ till någon annan, än mina flickor. Som det
är det mest framstående och i mångas tycke det
bord, som mest af alla drager uppmärksamheten till
sig — och det är mina flickor, som: egentligen hafva
ställt till: bazaren — anser man det vara bäst, att
de få taga det här bordet. Jag är mycket ledsen,
men jag vet, att ni är alltför intresserad för saken,
för att bry er om en liten personlig motgång; men
ni skall få ett annat bord, om ni vill.

Mrs Chester hade förut trott, att det skulle gå
så lätt att hålla detta lilla tal, men då stunden kom,
fann hon det mycket svårt ’att obesväradt kunna
framföra det med Amys omisstänksamma ögon sta-
digt fästade på sig, fulla af förvåning och:oro; ty
Amy kände, att det låg någonting bakom allt detta,
men- kunde ej ’ gissa hvad det var, utan sade lugnt
— fastän hon : kände sig stött och visade att hon
var det: i
"Kanske ni helst ser, att jag icke tager något
bord alls? :

"Min ” bästa, upptag det ej illa, jag ber; det är
ju blott en förändrad verksamhet för er; mina flickor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free