- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
93

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

Småflickorna helsade med förtjusning Amy och
hennes skatter välkommna, och detta hjertliga emot-
tagande "lugnade något hennes upprörda sinne, och
hon började straxt arbeta och föresatte sig attlyckas
som förist, i fall hon icke kunde göra det som artist.
Men allt tycktes gå henne emot; det var sent och
hon var trött; alla menniskor voro för mycket upp-
tagna af sina egna angelägenheter för att kunna
hjelpa henne, och de små flickorna voro blott till
hinder, ty de små älsklingarne väsnades och pratade,
som de varit en mängd skator, och stälde till stor
oreda genom sina okonstlade försök att bibehålla den
utsöktaste ordning. Bågen som var gjord af vinter-
gröna, ville icke stå fast, sedan hon satt upp den,
utan han: vickade hit och dit och hotade att ramla
ned på hennes hufvud, sedan de hängande ’korgarne
blifvit ifylda; hennes bästa färglåda blef öfverslagen
med vatten, hvilket lemnade en sepia-tår på kupidos
kinder; hon slog sönder sina händer då hon hamrade
och fick tandvärk utaf drag, och denna sista bedröf-
velse fylde henne med farhågor för morgondagen.
Den ficka, som läser dessa rader och har undergått
likadana lidanden, skall säkert känna deltagande för
den stackars Amy och önska att hon väl vore ifrån
saken.

Det väckte stor harm i hemmet, då Amy om
qvällen berättade hvad som händt henne. Mrs March
sade, att det var en skam; men tyckte att Amy
hade gjort rätt. Betty sade, att hon alldeles icke
ville gå till den gamla bazaren, och Hanna frågade,
hvarför hon ej tog med sig alla sina vackra saker
och lät de der elaka menniskorna hjelpa sig sjelfva,
henne förutan.

«Just derför att de äro elaka, fins det icke min-
sta skäl hvarför jag ock skulle vara det. Jag afskyr
allt sådant, och fastän jag tror, att jag har rättighet
att känna mig sårad, tänker jag likväl icke visa det,
och detta skall säkert inverka mera på dem, än för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free