Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
ningsbok, ty jag har ej gjort någonting annat, än
ritat och skrifvit alltsedan jag reste. Jag skref några
rader från Halifax, då jag kände mig temligen olycklig ;
men sedan har jag varit så kry, sällan sjuk och
vistats på däck hela dagen och haft en mängd
hyggliga . menniskor att roa mig med. Alla voro så
innerligt snälla emot mig, isynnerhet officerarne.
Skratta ej, Hanna, ty det är verkligen högst nödvän-
digt, att det finnes gentlemen ombord på ett skepp,
af hvilka man kan få hjelp och blifva uppassad; och
som de ingenting hafva att göra, är det en riktig
välgerning, att man låter dem göra nytta, ty annars
fruktar jag, att de skulle röka ihjäl sig.
Tant och Florence voro sjuka under hela resan,
och ville helst vara ensamma, så att, då jag hade
gjort för dem hvad jag kunde, gick jag alltid upp
och roade mig. HSådane promenader på däck, sådane
solnedgångar, sådan herrlig luft och präktiga vågor!
Det var nästan lika lifvande som att rida på en snabb
häst, då vi rusade framåt i stark fart. Hvad jag
önskar, att Betty kunde ha rest, det skulle gjort
henne så ofantligt godt. Hvad Hanna angår, skulle
hon gått upp och satt sig högt upp på klyfvaren,
eller hvad den der höga stången kallas, ingått vänskap
med maskinisterne, tutat i kaptenens språkrör och
varit i ett ständigt tillstånd af hänförelse.
Allting var guddomligt, men jag blef glad, då jag
såg den irländska kusten, och tyckte den var utmärkt
vacker; den låg der så grön och solbeglänst, med
bruna bondstugor här och der, ruiner på somliga kullar
och herresäten i dalarne och rådjur, som betade i
parkerna. Det var tidigt på morgonen, men jag
ångrar ej, att jag gick upp för att se den, ty viken
var full af små båtar, stranden pittoresk, och en rosenröd
sky öfver hufvudet; jag skall aldrig glömma det.
T Queenstown lemnade mr Lennox oss — han
är en af mina nya bekantskaper — och då jag sade
någonting om Killerneys sjöar, suckade han och sjöng,
under det han såg på mig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
