- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
114

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

Heidelberg.
Min älskade Mamma!

Som jag har en timmes lugn, innan vi lemna
Bern, vill jag försöka att berätta hvad som har händt,
ty något deraf är mycket vigtigt, som du skall få ge.”

Färden uppför Rhen var utmärkt, och jag njöt
deraf utaf alla krafter. Jag tog pappas gamla rese-
handbok och läste om hela färden; men jag har ej
ord nog sköna för att beskritva den.

I Coblenz hade vi mycket roligt, ty några
studenter från Rom, med hvilka Fredrik gjorde bekant-
skap på båten, höll serenad för oss. Natten var så
månljus, och omkring klockan ett väcktes Florence
och jag af den skönaste musik under våra fönster.
Vi flögo upp och gömde oss bakom gardinerna, men
då vi försigtigt tittade fram, sågo vi huru Fredrik
"och studenterna sjöngo nedanför. Det var det mest
romantiska, jag någonsin har sett: floden, båtbryggan,
den stora fästningen midt emot, månsken öfverallt,
och en musik, som kunnat smälta ett stenhjerta.

Då de hade slutat serenaden, kastade vi ned
några blommor och sågo, huru de ifrigt grepo efter
dem, kysste på fingrarne åt de osynliga damerna
och gingo skrattande bort — för att röka och dricka
öl, förmodar jag. Nästa morgon visade mig Fredrik
en af de hopkramade blommorna i sin västticka och
såg mycket sentimental ut. Jag skrattade åt honom
och sade, att det icke var jag, som kastat ned den,
utan Florence, hvilket tycktes förarga honom, ty han
kastade ut den genom fönstret och blef åter känslo-
full. Jag fruktar att jag får ledsamheter af den der
gossen — det börjar riktigt se så ut.

Baden i Nassau voro mycket besökta och lifliga,
och så var det äfven i Baden-Baden, der Fredrik för-
lorade penningar och jag bannade honom. Han be-
höfver någon, som ser efter sig, då icke Frank är
med honom. Kate sade en gång, att hon hoppades,
att han snart skulle gifta sig, och jag håller riktigt med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free