Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
hastiga steg dogo bort, då sade hon- sakta, liksom
för sig sjelf: |
"Hur stark, frisk och lycklig den kära gossen
ser utb."
"Hm!" sade Hanna, ännu ifrigare granskande
systerns ansigte, ty den lysande färgen förbleknade
lika hastigt, som den kom, och äfven småleendet för-
svann, och straxt derefter låg en tår skinande på
fönsterbrädet. Betty torkade bort den och såg rädd
på Hanna, men denne fortfor att skrifva med den allra
största ifver, synbarligen helt och hållet fördjupad i
"Olympias Ed." Så snart Betty vände sig om, bör-
jade Hanna åter gifva akt på henne och såg Bettys
hand mer än en gång sakta föras till hennes ögon
och läste i det till hälften bortvända ansigtet en öm
sorg, som kom hennes egna ögon att fyllas af tårar.
Rädd att förråda sig smög hon sig bort, mumlande
någonting om att hon behöfde mera skrifpapper.
"Ah min Gud! Betty älskar Laurie!" sade hon,
i det hon satte sig ned i sitt rum, blek af förskräce-
kelse öfver den upptäckt, som hon trodde sig nyss
hafva gjort. Jag har aldrig drömt om någonting
sådant! Hvad skall mamma säga”? Jag undrar om
han" — här höll Hanna upp och blef blodröd vid
en plötslig tanke. "Om han ej skulle älska henne
tillbaka, hur förfärligt skulle det inte vara! Han
måste, jag skall förmå honom dertill! och hon ska-
kade hotande på hufvudet åt den odygdiga gossens
porträtt, som log mot henne från väggen. "Åh att
vi skola växa upp till ett sådant elände! Här ha
vi ju Margret både gift och mor, Amy, som styr ut
sig der borta i Paris, och Betty är kär. J ag är den”
enda, som har tillräckligt vett att ej ställa till något
ofog." Hanna funderade ifrigt ett par minuter med
ögonen fästade på porträttet, sedan strök hon ut ryn-
korna i pannan och sade med en afgörande nick åt
ansigtet midt emot — "Nej, tack, sir! ni är mycket
förtjusande ; men ni har inte mera stadga hos er, än
Alcott. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
