- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
123

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

blef flitig och tillkännagaf, att han tänkte "plugga"
och ämnade taga graden med den allra största glans.
Detta behagade den unga damen långt mera än
skymnings-förtroenden, ömma handtryckningar och
vältaliga blickar, ty Hannas förstånd hade fortare
blifvit utveckladt än hennes hjerta, och hon föredrog
inbillade hjeltar framför verkliga, emedan hon kunde
stänga in de förra i tennköket, då hon var trött på
dem, och låta dem stanna gvar der tills hon behöfde
dem, men de andre voro mindre lätthandterliga.
Sakerna stodo på detta sätt, då den stora upptäckten
gjordes, och Hanna gaf långt nogare akt på Laurie
denna qväll, än hon någonsin förut hade gjort. Om
hon ej hade fått den nya ideen i hufvudet på sig,
så skulle hon sannerligen icke fannit någonting ovan-
ligt deruti, att Betty var ovanligt tyst eller att Laurie
visade henne så mycken vänlighet. Men som hon
gaf sin fantasi fria tyglar, så flög den med stor hastig-
het bort med henne, och hon kunde ej få någon hjelp
af sitt sunda förstånd, emedan det blifvit temligen
försvagadt utaf den myckna romanskrifningen, Bett
låg som vanligt på soffan, och Laurie satt tätt bred-
vid henne på en låg stol och underhöll henne med
allt möjligt slags sqvaller, ty hon litade så säkert på,
att han för hvarje vecka skulle gifva henne sin
"spånad”, och han lät henne aldrig vänta förgäfves.
Men i qväll tyckte Hanna, att Bettys ögon hvilade
med en särdeles förtjusning på det lifliga mörka
ansigtet bredvid henne och att hon lyssnade med
utomordentligt intresse på en beskrifning om ett lif-
vadt cricketparti, fastän många af de i detta spel
förekommande uttrycks voro lika obegripliga, för henne
som sanskrit. Som Hanna var fast besluten att se
allt hvad hon sjelf tänkt ut, så tyckte hon sig märka
långt större innerlighet i Lauries sätt mot Betty och
att han stundom sänkte rösten samt skrattade min-
dre än vanligt och ibland var en smula tankspridd,
dessutom tyckte hon, att han bredde lamasjalen öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free