- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
131

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

«Inte jag heller. Men ditt författarskap?"

«Det går så mycket bättre, just för detta om-
bytes skull; jag får se och höra nya saker, får nya
idéer, och, äfven om jag inte får så mycken tid der,
så skall jag likväl föra hem med mig en mängd
material till mitt klotter."

"Derpå tviflar jag icke, men är detta ditt enda
skäl för din plötsliga lust att komma dit?"

"Nej, mamma."

Får jag höra de andra?"

Hanna såg upp, och Hanna såg ned, sedan sade
hon långsamt, under det en plötslig rodnad färgade
hennes kinder. "Det må vara fåfänga och orätt af
mig att säga det, men — jag är rädd — att Laurie
börjar tycka alltför mycket om mig."

«Sålunda håller du inte af honom på samma sätt,
som det är alltför tydligt, att han börjar hålla af dig 2”
sade mrs March och såg orolig ut, då hon gjorde
frågan.

«Min Gud, nej! Jag håller af den käre gossen
på samma sätt, som jag alltid har gjort och är ofant-
ligt stolt öfver honom; men någonting mera kan aldrig
komma i fråga."

«Det gläder mig att höra, Hanna!"

«eHvarför då?"

Derför, mitt barn, att jag inte tror, ni skulle
passa för hvarandra. Som vänner äro ni mycket
lyckliga och edert ofta återkommande gnabb blåser
snart bort; men jag tror, att ni begge skulle blifva
upproriska, om ni vore sammankedjade för lifvet.
Ni äro för mycket lika och älska friheten alltför högt —
för att icke tala om edra häftiga lynnen och starka
viljor — för att ni skulle kunna lefva: lyckligt med
hvarandra i en förening, som fordrar oändligt mycket
tålamod och undseende, lika väl som kärlek."

«Det är just den känsla jag hade, fastän jag cj
kunde uttrycka den. Det gläder mig, att du tror,
han blott börjar hålla af mig; ty det skulle göra mig
ofantligt ondt, om jag gjorde honom olycklig, och du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free