- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
139

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

och detta åtföljdes af det förtviflade utropet: "Usch!
i dag går allting illa!”

Stackars man, jag beklagade honom,- och då
flickorna voro gångna, tittade jag åter in för att se
om han öfverlefde lektionen. Han tycktes alldeles
uttröttad hafva kastat sig ned i stolen, och satt der
med slutna ögon, tills klockan slog två, då han sprang
upp, stack böckerna i fickan, liksom han hade ämnat
sig på en annan lektion, tog lilla Tina — som hade
somnat på soffan — på sina armar och bar sakta
bort henne. Jag förmodar, att han för ett högst
sträfsamt lif för barnens skull.

Mrs Kirke frågade, om jag ej ville gå ned och
äta middag vid stora bordet klockan fem, och som
jag kände mig en smula hemsjuk, tyckte jag det
skulle bli roligt att se hvad slags menniskor, som
voro under samma tak som jag. Jag gjorde mig
alltså fin och försökte smyga mig in bakom mrs
Kirke; men som hon är kort och jag lång, så blefvo
mina försök att dölja mig alldeles misslyckade. Jag
fick plats bredvid henne, och då mitt ansigte blifvit
afkyldt, tog jag mod till mig och såg mig omkring.
Det långa bordet var fullsatt, och alla tycktes mycket
ifriga att få sin middag, i synnerhet herrarne, som tyck-
tes äta efter en föreskrifven tid, ty de slukade maten
i ordets fulla bemärkelse, och läto den försvinna lika
hastigt som den kom. Der fans den vanliga sam-
lingen af unga män, som ej hafva tanke för någon
annan än sig sjelfva; nygifta, som blott voro upptagna
af hvarandra; gifta fruar, som endast intresserade
sig för sina småbarn och gamla herrar, som endast
tänkte på politiken. Jag tror ej, att jag kommer att
göra mig mödan att bli bekant med någon af dem,
med undantag af en ung flicka, som ser ut, som hon
skulle hafva någonting inombord.

Långt bort vid nedersta ändan af bordet satt
professorn och skrek svar på en mycket frågvis
gammal döf herres frågor, som satt på hans ena sida,
och talade filosofi med en fransman, som satt på hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free