- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
141

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

Kirke hålla mycket af honom och berätta alla möjliga
slags historier om lekar, som han hittat på, om presenter,
som han har med sig, och om de utmärkta sagor, som
han berättar. De unga herrarne göra narr af honom,
tyckes det, och kalla honom "Gamle Fritz, Lager
Bier, Ursa Major" och drifva allt möjligt gyckel med
hans namn. Men han roar sig deråt som en gosse,
säger mrs Kirke, och tager det så godmodigt, att de
alla tycka om honom, trots hans besynnerliga sätt.

Den unga damen är en miss Norton — rik,
bildad och god. Hon talade med mig vid middagen
i dag (ty jag satt åter vid bordet; det är så roligt
att sitta och ge akt på folk) och bad mig komma
och helsa på henne på sitt rum. Hon hade vackra
böcker och taflor, kände intressanta personer och
tycktes vara så vänlig, och derför skall jag göra mig
älskvärd, ty jag önskar att komma i en god societet,
fastän den icke är af samma beskaffenhet, som den
Amy tycker om.

Jag var i vårt mottagningsrum i går afton, då
mr Bhaer kom in med några tidningar till mrs Kirke.
Hon var inte inne, men Minnie, som är mycket lil-
gammal, presenterade mig mycket artigt.

Detta är mammas vän, miss March."

«Ja; och hon är så munter och vi tycka så myc-
ket om henne," tillade Ketty, som är ett "enfant
terrible", — .

Vi bugade oss begge och sedan skrattade vi, ty
den tillgjorda presentationen och det tölpiga tillägget
stodo i en sådan löjlig kontrast till hvarandra.

"Så! Jag hör, att de här små odygderna ämna
plåga er, miss March, och om det händer en gång
till, så ropa på mig, och jag: skall genast komma,"
sade han med en hotande rynkning på pannan, som
förtjuste de små kräken.

"Det lofvar jag att göra." Han gick sin väg;
men det tycktes, som jag varit dömd att se honom
mycket den dagen, ty just som jag gick, förbi hans
dörr, då jag skulle gå ut, råkade min parasoll slå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free