- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
142

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

emot den. Den flög upp, och der stod professorn i
sin nattrock med en stor blå strumpa dragen öfver
sin ena hand och en stoppnåli den andra, han tycktes
inte alls skämmas för det, ty då jag förklarade, huru
dörren gick upp, och sedan skyndade mig bort, så
viftade han med handen, strumpan och nålen, och
sade på sitt högljudda glada sätt: "Ni hafa en vacker
dag för er promenad. Bon voyage, mademoiselle!"

Jag skrattade hela vägen nedför trappan, men
det var äfven en smula rörande att tänka på den
fattige mannen, som måste laga sina kläder sjelf.
Jag vet att tyska gentlemen brodera — men stoppa
strumpor är någonting annat — och icke så vackert.

Lördag.

Ingenting har händt, som är värdt att anteckna,
med undantag af en visit hos miss Norton, som har
rummet fullt af vackra saker och som var mycket
vänlig, ty hon visade mig alla sina skatter och frågade,
om jag inte ibland ville gå med henne på föreläs-
ningar och konserter — såsom hennes förkläde —
ifall jag var road af dem. Hon framstälde sin begäran,

. som om jag skulle gjort henne en tjenst med att

bevilja den, men jag är öfvertygad, att mrs Kirke
talat med henne om oss, och att hon gör det af godhet
mot mig. Jag är stolt som en spanior, men sådana
ynnestbevis utaf sådana menniskor trycka mig icke,
och jag antog anbudet med tacksamhet.

Då jag kom tillbaka till barnkammaren, var det
ett sådant uppror i mottagningsrummet, att jag tittade
in, och der låg mr Bhaer på knä med händerna på
golfvet och Tina sittande på hans rygg och Ketty
ledande honom med ett hopptåg, under det Minnie
matade två små gossar med anisbröd, medan de röto
och hoppade i burarne, som voro bygda af stolar,

"Vi leka nargerie,’ förklarade Ketty.

"Detta är min effalunt!" tillade Tina, fattande
tag i professorns hår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free