- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
145

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

och en gammal föjt lågo på kakelugnshyllan, som
om det varit förbi med dem; en raggig fågel utan
stjert qvittrade på det ena fönsterbrädet, och en låda
med hvita råttor prydde det andra; halffärdiga båtar
och bitar af strängar lågo ibland manuskripten; små
smutsiga stöflor stodo och torkade framför elden, och
spår efter de så högt älskade gossarne — för hvilka
han gjorde sig sjelf till en slaf — syntes öfverallt
i rummet. Efter en noggrann genomsökning återfunnos
de saknade handdukarne, en låg öfver fågelburen,
den andre var full med bläck och den tredje brun-
bränd, emedan han begagnat den, då han skulle taga
i heta saker.

«En sådan karl!" sade den godmodiga mrs Kirke
skrattande, just som hon lade relikerna i sin traspåse.
"Jag förmodar de andra blifvit, sönderrifna för att
tackla skepp eller till bandager för sönderskurna
fingrar eller ock till draksvansar. Det är ju förfärligt,
men jag kan inte gräla på honom, ty han är så
tankspridd och gödsint och låter de der pojkarne riktigt
topprida sig. Jag lofvade attlaga och tvätta åt honom,
men han glömmer att lemna fram sina saker, och
jag glömmer att se öfver dem, och på det viset kom-
mer han ibland i en svår knipa.”

«Tåt mig laga dem," sade jag, "litet mera arbete
gör mig ingenting, och han behöfver ej veta af det.
Dessutom tycker jag om att göra det, ty han är så
snäll emot mig och bär till mig mina bref och lånar
mig böcker. På det viset kom jag att se om hans
saker, och jag har nu stickat hälari två par strumpor
— ty de hade fullkomligt förlorat sin fason genom
hans märkvärdiga stoppar. Han sade ingenting och
jag hoppades, att han ej skulle märka det, men en
dag i förra veckan grep han mig på bar gerning.
Genom att höra på de lektioner han ger åt andra,
har jag blifvit så intresserad och finner det så roligt,
att jag sjelf fått stor lust att lära mig tyska. Tina
springer beständigt ut och in och lemnar alltid dörren
öppen, så att jag kan höra.

Alcott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free