Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
att hon gjorde ganska stora framsteg; men omedvetet
började hon ringakta några af de mest qvinliga egen-
skaper i en qgvinnas karakter. Hon lefde i dåligt
sällskap, och fastän det blott var diktadt, inverkade
det likväl på henne, ty hon närde hjerta och fantasi
med. en farlig och dålig föda och höll ifrigt på
att. borsta bort ungdomens oskuld från sin natur
genom en för tidig bekantskap med lifvets mörkare
sida, hvilken kommer snart nog för oss alla.
Hon började känna detta snarare än se det, ty
genom att ständigt beskrifva andra menniskors pas-
sioner och känslor var hon i stånd att studera och
spekulera öfver sina egna — ett dystert nöje, åt
hvilket friska unga sinnen icke gerna öfverlemna sig.
Orätta handlingar medföra alltid sitt eget straff, och
då Hanna mest behöfde sitt, så fick hon det.
Jag vet ej om läsningen af Shakespeare hjelpte
henne att läsa karakterer eller om det var qvinnans
naturliga instinkt för allt som är redligt, modigt och
starkt; men under det Hanna begåfvade sina diktade
hjeltar med alla möjliga fullkomligheter under solen,
upptäckte hon en lefvande hjelte, som intresserade
henne, trots hans många menskliga ofullkomligheter.
Mr Bhaer hade vid ett af deras samtal rådt henne
att studera enkla, sanna och älskliga karakterer,
hvarhelst hon fann dem, såsom varande en god led-
tråd för en skriftställare. Hanna tog honom på orden
— ty hon vände sig lugnt om och studerade honom
sjelf — ett beteende, som mycket skulle förvånat
honom, om han hade vetat af det — ty den värde
professorn var mycket ödmjuk, då det gälde honom sjelf.
Hvarför alla menniskor tyckte om honom, hade i
början gjort Hanna stort hufvudbry. Han var hvar-
ken rik eller stor, ung eller vacker — han var i
intet afseende hvad man kallar tjusande, öfverlägsen
eller lysande, men ändock hade han lika mycken
dragningskraft som en munter brasa, och alla men-
niskor tycktes samlas omkring honom så naturligt
som omkring en varm härd. Han var fattig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
