- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
162

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

rörelse, halft smärtsam, halft behaglig, kom öfver
henne, under det hon lyssnade på hvad som sades
med en känsla at att vara utkastad redlös i tiden
och verldsrymden, lik en liten ballong, som släppes
upp på en söndag.

Hon såg sig om för att se, hvad professorn tyckte
om det, och märkte, att han såg på henne med det
buttraste uttryck, som hon någonsin sett i hans
amsigte. Han skakade på hufvudet och tecknade åt
henne att gå derifrån, men just då var hon förtrollad
af den spekulativa filosofiens frihet och satt derför
qvar och sökte utfundera hvar de högvisa herrarne
ämnade söka fotfäste, sedan de hade tillintetgjort alla
gamla trosbekännelser.

Mr Bhaer var en tveksam man och långsam i
att framhålla sina egna åsigter, icke derför, att de
voro obestämda, utan derför, att de voro för allvar-
liga och uppriktiga för att blifva så der lättsinnigt
afhandlade. Just som han vände blicken från Hanna
och fästade den på några andra unga menniskor,
hvilka blifvit ditlockade utaf glansen af den filosofiska
fyrverkerikonsten, rynkade han pannan och önskade
tala, ty han fruktade, att någon antändbar ung själ
skulle "kunna blifva vilseledd utaf raketerna och —
då fyrverkeriet var förbi — finna att hon blott hade
qvar en ihålig käpp och en bränd hand. Han fördrog
det så länge han kunde; men då han blef uppmanad
att uttala sin åsigt, så flammade han upp af ädel
vrede och försvarade religionen med sanningens hela
vältalighet — en vältalighet, som kom hans brutna
engelska att låta som musik och gjorde hans fula
ansigte skönt. Han hade en hård kamp, ty de visa
männen stridde med utmärkt skicklighet, men han
visste ej, då han blef slagen, utan försvarade sin sak
som en hjelte, och huru det var, så, under det han
talade, kom verlden åter i sitt rätta esse för Hanna,
och den gamla tron, som räckt så länge, tycktes vara
långt bättre än den nya. Gud var ej någon blind
kraft och odödligheten ej någon vacker fabel, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free