Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
ett välsignelsebringande faktum. Hon kände, att hon
nu åter hade fast mark under sina fötter, och, då
mr Bhaer tystnade — ty han blef öfverröstad —
men ej på minsta vis öfvertygad — hade Hanna
velat klappa händerna och tacka honom.
Hon gjorde likväl intetdera, men kom ihåg denna
scen och skänkte professorn sin största högaktning,
ty hon visste, att det kostade honom en stor an-
strängning att vid detta tillfälle yttra sig, men hans
samvete tillät honom ej att vara tyst. Hon började
inse, att det var långt bättre att ha karakter, än att
ega penningar, rang, snille eller skönhet; och hon
kände, att om storhet: är hvad en vis man förklarat
den vara, nemligen "sanning, vördnad, godhet", då
var hennes vän Fredrik Bhaer icke blott god utan stor.
Och denna öfvertygelse stärktes för hvar dag.
Hon satte värde på hans aktning och sträfvade efter
att vinna hans bifall, ty hon önskade vara värdig
hans vänskap, och just som denna önskan var som
uppriktigast, var hon nära att förlora alltsammans,
och dertill var en pappersmössa orsaken; ty en afton,
då professorn kom för att ge Hanna lektion, hade
han en soldatmössa af papper på hufvudet, som Tina
satt på honom, och som han hade glömt -att taga
at sig.
"Det är då tydligt, att han ej styr ut sig fram-
för spegeln, innan han kommer ned," tänkte Hanna
småleende, just som han sade "got afton" och all-
varligt satte sig ned, fullkomligt omedveten om den
löjliga kontrasten emellan hans ämne och hans huf-
vudbonad, ty han skulle just läsa "”Wallensteins död",
Hanna sade ingenting, då hon fick se mössan,
ty hon tyckte om att höra det högljudda, hjertliga
skratt, i hvilket han alltid brast ut, då det hände
någonting lustigt, och derföre ville hon låta honom
sjelf göra upptäckten, men glömde snart hela saken,
ty att höra en tysk läsa Schiller är verkligen en
högst fängslande sysselsäbtning. Efter läsningen kom
lektionen, och den blef mycket liflig, ty Hanna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
